På väg längs Douroflodens gröna vatten

Längtar du till Portugal? Helt förståeligt! 13–20 maj 2024 ställde Nadia från kontoret in resekompassen på en av våra danska grupper på en innehållsrik och fantastisk flodkryssning längs Dourofloden i norra Portugal. Luta dig tillbaka, ta del av denna reseskildring och läs mer om resan här.

Det är med stor förväntan jag gör mig redo för min resa till Dourodalen i norra Portugal, där jag har fått den fantastiska möjligheten att få delta i vår flodkryssning längs den nästan 900 kilometer långa Dourofloden, som rinner från Spanien och tvärs genom Portugal innan den mynnar ut i Atlanten alldeles precis vid Nordportugals främsta pärla, Porto. Under åtta innehållsrika dagar ska jag få chansen att upptäcka några av de många guldkorn som går att finna mitt i Portugals kändaste vinmarker – både från land och från vattnet. MS Infante Don Henrique tar oss med ut på en svindlande vacker färd, och det är bara att luta sig tillbaka och följa med.

Bild: Spektakulära vyer över Dourodalen väntar

Porto – en pärla bland kaklade husfasader

Porto hälsar oss välkomna från sin allra gråaste sida. Väderprognosen är oväntat sval och regnig för årstiden – i maj är det vanligtvis alldeles precis lagom varmt här, cirka 20 grader, men detta år har våren knappt hunnit komma. Tur är det då att stadens nästan osannolikt vackra kaklade husfasader är precis lika vackra i skvalande regn som i strålande sol.

Bild: Porto bjuder på både blå himmel och ösregn

Vi inleder resan här i staden som är Portugals näst största, och det är svårt att inte bli imponerad – både av staden i sig, och av vår fantastiska reseledare Rikke som leder oss med van hand genom Portos slingrande gator. Under resans första två dagar tar vi för oss av Portos utbud – från den livliga saluhallen och den enastående vackra tågstationen São Bento till den ståtliga Dom Luis I-bron och de färgglada husen i Ribeirakvarteret precis vid flodens strand.

Bild: Vår promenad tar oss till både järnvägsstationen São Bento och förbi gatukonstnärernas samlade verk

I portvinets välsmakande värld

Dessutom passar vi naturligtvis på att fördjupa oss i stadens främsta kändis – det populära portvinet. På det välkända portvinshuset Cálem, som grundades redan 1859, på den motsatta sidan av Ribeirakvarteret i området Vila Nova de Gaia, blir vi visade runt innan vi får slå oss ner och smaka på de gyllene dropparna. Vi får lära oss om de olika typerna av portvin, Ruby Port och Tawny Port, och om vilka smakprofiler och egenskaper som utmärker de respektive portvinstyperna. Men, som vår reseledare Rikke säger, ibland behöver det inte vara så komplicerat, det här med portvin – ”Bra portvin är det som är gott portvin”, och så är det med den saken.

Bild: Ett besök på Cálem – Portos kanske mest välkända portvinshus

Ombord på vår trogne flodkryssande kompanjon

Efter några dagar i Porto har det äntligen blivit dags för oss att ge oss iväg längs floden. Även under vår vistelse i Porto har vi bott ombord på vår flodkryssare, den 75 meter långa MS Infante Don Henrique. Här har cruise director Mike och hans engagerade familjära team på endast cirka 20 personer hälsat oss välkomna med den ära under våra första dagar ombord, och det står tidigt klart att fartyget är en plats att trivas på. Från våra hytter kan vi blicka ut över omgivningarna som glider förbi i sakta mak, och i restaurangen serveras vi fantastiska trerättersmåltider till både lunch och middag av den vänliga personalen. Att fartyget bara har plats för cirka 140 gäster märks – det skapar en familjär känsla av omtanke och värme som håller i sig under hela resan. Tryggare kan ingen vara, än CroisiEuropes lilla barnaskara…

Bild: En trivsam vistelse på MS Infante Don Henrique

Och iväg längs floden tuffar vi fram. Först är de omgivande miljöerna bestående av Portos utkanter och lantliga, förhållandevis intetsägande, områden. Men sen, efter lunch, när vi nått in i mynningen av den världsberömda Dourodalen – den plats som är anledningen till att vi alla valt att åka på just den här resan – är det omöjligt att inte häpna. Från sängen i hytten ser jag hur de vidunderliga gröna kullarna tornar upp sig. Vinterrasserna går i långa böljande rader nedifrån och upp, och jag kommer på mig själv med att undra hur det ens kan finnas så många nyanser av grönt. De mörkt gröna träden vid flodbanken, de nyutslagna vinrankorna i skimrande ljusgrönt och flodens vatten, det behagligt blekgröna. Här omges vi av naturen på alla håll och kanter, och trots den svala temperaturen är det en ren fröjd att kunna öppna upp fönstret på vid gavel och känna Dourodalens friska vindar rensa huvudet.

Bild: 100 nyanser av grönt utanför hyttfönstret

Är du nyfiken på Portugal? Se alla våra Portugalresor här!

In vino veritas

Vinet är förstås huvudattraktionen för många besökare här – inte bara portvinet, utan även nordportugisernas högt uppskattade bordsviner. Vi får bekanta oss närmare med vinproduktionen på en av Dourodalens mest omhuldade vingårdar, Quinta da Pacheca. Upplevelsen är någonting utöver det vanliga, när Fabio visar oss runt bland vinrankorna, in i produktionshallarna med betongbassängerna där de än idag trampar vindruvorna till fots, och ut i den stora ladan där vinerna lagras i enorma tunnor.

Bild: Om vi fått välja hade vi gärna kunnat tillbringa en hel semestervecka bland Quinta da Pachecas gröna vinrankor

Faktum är att tunnorna till och med är så stora att man gjort om vissa av dem till faktiska rum, där gäster kan välja att boka in sig för natten. Vi måste däremot bege oss tillbaka till båten, och det gör vi efter att vi fått provsmaka gårdens egna viner.

Bild: Quinta da Pachecas imponerande vinproduktion

Medeltidsbyn på gränsen mellan Portugal och Spanien

En annan, och kanske resans allra främsta, höjdpunkt enligt mig och många av mina medresenärer blir heldagsutflykten till Castelo Rodrigo. Denna minimala by med anor från medeltiden hälsar oss välkomna som byns enda besökare för dagen.

Bild: Vår lokalguide Anna berättar med stolthet om Castelo Rodrigos två viktigaste produkter – korken och mandeln

Vi möter upp vår charmerande lokalguide Anna, född och uppvuxen i grannbyn, och när vi går in genom stadens gamla portal bli vi mötta med mandellikör och rostade mandlar. Mandeln är en av byns viktigaste varor, och trots att det bara är maj kan vi se de ludna små frukterna på mandelträden. Även korken är viktig, både här liksom i resten av Portugal, så vi får lära oss mer om korkproduktionen innan Rikke och Anna tar med oss på en promenad längs byns slingrande små gränder. Här finns ett antal affärer som går att räkna på ena handen och ett kafé – inte så mycket mer än så – och här får vi verkligen möta det genuina Nordportugal.

Bild: Nästan helt och hållet ensamma letar vi oss fram längs kullerstengränderna

Efter rundturen tar vi bussen ner till grannbyn, där vi på grund av det instabila vädret fått flytta dagens lunch till kyrkans pensionat. Här, i det stora gamla stenhuset med en fantastisk terrass, väntar Annas gamla föräldrar på oss med bord fyllda av portugisiska smårätter och tapas, vin, öl, frukt och kakor. Det är omöjligt att inte bli berörd av deras fantastiska engagemang. De pratar inte ett ord engelska men vill ändå gärna vara med i samtalen. När vi vänder hemåt är vi alla rörande överens om att det här var en upplevelse vi kommer att minnas länge, länge.

Bild: Anna och hennes föräldrar bjuder på portugisisk tapaslunch och Rikke översätter all värdefull information

Sugen på en flodkryssning? Se alla aktuella resor här!

Till fots genom Dourodalens vinmarker

Ytterligare en minnesvärd upplevelse blir utan tvekan vandringen genom vinmarkerna som vi ger oss iväg på när båten vänt ute (till och med på andra sidan!) vid den spanska gränsen, och börjat ta oss tillbaka mot Porto. Vi hämtar upp vår vandringsguide Fransesco och åker sedan uppåt i höjd, upp till vinmarkerna ovanför Pinhão. Sedan vandrar vi, först genom den lilla byn och sen vidare ut i vinmarkerna, längs snirklande stigar med magiska vyer av Dourofloden ovanifrån. Här bjuds vi troligen på resans allra vackraste utsikter, och det är svårt att inte vilja stanna upp och fotografera vartenda steg av vägen.

Bild: Fransesco leder oss med trygg hand genom vinmarkerna och dess makalösa utsikter

Fransesco berättar om sin uppväxt i Porto, och om hur han sedan bestämde sig för att ta familjens traditioner tillbaka och bytte storstad mot dalgång. Han pekar ut över nejderna och visar var hans gård ligger, och han berättar om den vackra grannsämja som råder här. Här hjälper man varandra med skörderna – ”du hjälper mig nu och jag hjälper dig sen”. När vi tagit oss de dryga sex kilometerna ner genom vinrankorna kommer vi fram till apelsinlunden, där vi får plocka och provsmaka egna apelsiner och grapefrukter innan det blivit dags att gå ombord på båten som väntar vid kajen.

Bild: Strålande färger och former i Dourodalens hjärta

Trappan till himmelriket

En galaafton senare har vi nästan nått hela vägen fram till Porto, men innan dess hinner vi också med en förmiddag i Lamego – småstaden som är mest känd för sin kyrka med dess vackra barocktrappa. Lyckligtvis följer vi inte pilgrimernas spår just denna gång – de går naturligtvis hela vägen upp för de 686 trappstegen för att slutligen nå fram till kyrkan – utan istället kör vi upp till kyrkan så att de som vill kan välja att gå ner längs trapporna som är vackert prydda med blåskimrande azulejos, de portugisiska kakelplattorna. Nere på torget är det söndagsloppis, och till min stora glädje hittar jag fyra fina kakelplattor som jag köper med mig hem.

Bild: Santuário de Nossa Senhora dos Remédios och dess vackert dekorerade barocktrappa som sträcker sig nio våningar upp

Med mersmak för Portugal

Mina dagar i Dourodalen har varit innehållsrika, varierade och helt underbara. Rikke, som bott i Portugal i 29 år, känner sitt hemland utan och innan, och hennes mångsidiga berättelser om den portugisiska kulturen ger själ och substans åt detta fantastiska land i Europas sydvästra hörn som ständigt verkar ha något nytt att erbjuda. Obrigado Portugal, och jag hoppas att vi ses snart igen!

Bild: Dourodalens magiska vyer stannar kvar på näthinnan