Roms anrika arkitektur
Som vi alla vet är Rom förstås Italiens imponerande huvudstad och ett administrativt centrum för ett av våra favoritländer vid Medelhavets blå vatten. Historien sträcker sig dock betydligt längre tillbaka, för det var även härifrån som det mäktiga romerska riket styrdes. Romarriket omfattade hela Medelhavsområdet, och under rikets absoluta storhetstid på ungefär 200 år byggdes både palats, tempel och massor av andra fantastiska byggnadsverk just i Rom. Än i dag märks det tydligt när man besöker staden – när man går genom det imponerande Colosseum, där gladiatorerna har kämpat med blod, svett och tårar, och det romerska samhällets centrala torg Forum Romanum känner man sannerligen historiens vingslag fläkta förbi. Forum Romanum har inte klarat sig helt oskadliggjort – bland annat har områdets jordbävningar resulterat i att man behövt restaurera och bygga upp det mäktiga området i olika omgångar. Det som inte råder något tvivel om är att besöket här ändock ger en stark känsla av antikens storhet. Här kan vi promenera längs Via Sacra genom Forum Romanum, besöka Vestatemplet där de vestaliska jungfrurna vaktade den heliga elden och ta en titt på både senaten, triumfbågen och de andra templen.
Bild: Silhuetten av Rom skvallrar om årtusenden av historia
Rom är också i allra högsta grad en stad som fortfarande lever än idag. Här vimlar det av människor, hektiska romare i kostym på mopeder – det är nämligen betydligt lättare att förflytta sig med moped än med bil i centrala Rom – nyfikna turister och familjer som sköter sina dagliga sysslor. Slå dig ner på något av de många kaféerna och njut av en lunch, en cappuccino eller den underbara italienska gelaton, där ditt enda obekväma problem blir att välja bland de många olika smakerna. Nåväl, det är ju en dag i morgon också. Ny dag – ny glassmak!
Rom är också en självklart destination för modelejonet. Både italienska kvinnor och män är otroligt välklädda, och här i Rom kan du hitta de lyxigaste plaggen från de stora modehusen. Eller så kan du förstås också leta rätt på en lokal skräddare som kan sy upp en kostym med bästa möjliga passform.
Här kan du se alla våra resor till Italien
Antikens Rom
I Rom är det utan tvekan den antika arkitekturen som dominerar. Tyvärr är det bara några få byggnader som är perfekt bevarade – bland dem kan vi nämna Pantheon och de två små templen vid Tiberns strand – men i de flesta andra fall krävs det lite fantasi för att föreställa sig hur ruinerna en gång var en del av en fullskalig arkitektur. Mest berömt är förstås Colosseum, som är så välbevarat att även den mest fantasilösa kan föreställa sig hur det såg ut för nästan 2 000 år sedan. Även det tidigare nämnda Forum Romanum är en av de mest välbesökta antika attraktionerna, även om ruinerna och pelarna bara ger en svag glimt av hur det romerska rikets centrum såg ut.
Forntidens romare byggde stort och vackert. Kärnan var murverk med platta stenar, som sedan täcktes med marmorplattor för att försköna. Tyvärr stöter vi sällan på dessa marmorbeklädnader idag. Mycket beror på att man senare under historiens gång inte hade samma intresse för att bevara dem när det skulle byggas nytt – varför köpa marmor för dyra pengar när man istället kunde hämta den helt gratis från tillsynes helt icke nödvändiga gamla byggnader? Lyckligtvis var inte de bärande byggstenarna lika populära, vilket gör att vi i dag kan glädja oss åt ett antal praktfulla byggnader som även om de inte är helt likvärdiga sina original bjuder på en hel del antik stämning.
Bild: Rom är värt att besöka av flera anledningar – inte minst den fantastiska arkitekturen
Det som framför allt är den gemensamma nämnaren för många av dessa unika byggnader är pelarna och bågarna. Pelaren är det bärande elementet. Den består av en bas nedtill, som vilar på fundamentet, och från basen sträcker sig själva pelaren eller pelarskaftet upp. Längst upp tronar pelarhuvudet som fungerar som grund för det övre våningsplanet. Pelarhuvudet är betydligt bredare än pelarskaftet – allt för att skapa en stabil plattform för de bärande elementen ovanpå. De bärande elementen kan vara antingen horisontella eller bågformade, och om de dessutom är utsmyckade med vacker konst kallas de för kapitäler.
Pelarna
Under antiken använde man framför allt tre olika typer av kapitäl, varav alla kom från Grekland: doriska kapitäl, joniska kapitäl och korintiska kapitäl. De större romerska byggnaderna byggdes enligt principen att man på den nedre våningen byggde doriska pelare, på den följande våningen joniska pelare och den övre korintiska pelare. Det ser vi bland annat på Colosseum.
Bågarna
Det andra som karaktäriserade byggnaderna i Romarriket är som tidigare nämnt bågarna. Det man gjorde var att ersätta de traditionellt horisontella förbindelserna mellan pelarhuvudena med de betydligt mer hållbara bågarna. Detta var långt mycket mer hållbart eftersom trycket ovanifrån då appliceras på ett jämnt sätt över hela bärytan. Det är en matematisk princip som fortfarande tillämpas än idag, särskilt vid brobyggnad. De romerska bågarna var allt halvcirkelformade, och så byggde man i hela Europa fram till 1200-talet då gotiken gjorde entré. Då var det fransmännen som istället började bygga med spetsiga bågar.
Bild: Colosseum är ett utmärkt praktexempel på den romerska arkitekturen med de tre olika pelartyperna och halvcirkelformade bågar
Med rektangeln som måttstock
Något som också utmärker byggnaderna i det antika Rom är formen. I bjert kontrast till det runda Colosseum var det snarare de rektangulära byggnaderna som var vanligast. Det var inte bara tempel som man gjorde rektangulära, utan även en mängd olika byggnader som använder för civila ändamål. Ursprungligen kallades de för basilikor, vilket från början är ett grekiskt ord för kungligt slott, och många av Antikens allra viktigaste samhällsbyggnader som domstolar och börser byggdes enligt denna form. I Trier i västligaste Tyskland kan vi se en sådan basilika i ett nästintill perfekt bevarat skick.
I takt med att tiden gick tog kristendomen över den här sortens byggnadsstil, vilket resulterat i att många av Europas äldsta kyrkor är basilikor. Rom är bara en av de städer som innehar flera exempel på den här typen av basilikor. De äldsta kan dateras ända till 400-talet, men hela vägen in i medeltiden byggdes fortfarande kyrkor efter den här modellen.
Renässansens Rom
När renässansen gjorde entré kring 1400-talet var det slut med basilikorna. Detta kan egentligen ses som tämligen motsägelsefullt, eftersom renässansen till stor del syftade till att förkasta den mörka medeltiden och istället drömma sig tillbaka till antikens storslagna ideal. Under renässansen skapades istället centralkyrkan, med en tydlig visuell påverkan från Roms Pantheon. Den äkta renässanskyrkan koncentrerades kring en central del, där man placerade altaret, och därifrån utgick sedan skepp av samma längd i alla fyra riktningar. Detta kallas för den grekiska korsformen, och dess finaste representant hittas även den i Rom: Santa María degli Ángeli.
När Peterskyrkan skulle byggas fanns en ursprunglig tanke om att bygga den på samma sätt, men man landade slutligen i en slags kompromiss mellan en centralkyrka och en basilika. Där och då skapades den lite mer moderna kyrkan i latinsk korsform, och den består av ett långt skepp, två tvärsskepp och ett kor. Denna struktur hade redan sedan länge varit vanlig i gotiska kyrkor, men här förfinade man upplägget genom att flytta tyngdpunkten och kyrkans centrum. Det resulterade i att hela församlingen enklare kunde följa med i de heliga handlingarna vid altaret, oavsett var i kyrkan man satt.
Bild: Pantheon blev en föregångare till den nya centralkyrkan
Senare tiders kyrkobyggnation har i stort sett följt de här renässansprinciperna. De många romerska kyrkorna i barockstil runt om i Europa är med några undantag nästan alla konstruerade som Peterskyrkan. Barockarkitekturen är i mångt och mycket en fortsättning och vidareutveckling av renässansen, där den främsta skillnaden egentligen ligger i utsmyckningen. Både invändigt och utvändigt använde man sig mer av rundade linjer än av räta linjer, och dessutom kunde man under barocken tillsätta fler pelare som enbart syftade till dekoration utan att ha någon byggnadsmässig funktion. Barocken skulle också komma att bereda väg för den nästkommande rokokon, tack vare sina mer pråliga förgyllningar och detaljrika smyckningar. Däremot ska man komma ihåg att rokokon inte ses som en arkitektonisk skola, utan enbart som en epok som fick inflytande på den dekorativa delen av samhället och dess byggnader.
Roms arkitektur från 1800-talet och framåt
Sedan 1700-talet har det i princip inte skapats någon originalromersk arkitektur. Det finns byggnader från modern tid som den intresserade kan besöka, men man kan inte påstå att de har någon särskild romersk prägel. Det som snarare präglar byggnaderna från den här tiden är att man imiterade den historiska arkitekturen, och de nya byggnader som byggdes kan som sagt inte på ett tydligt sätt kopplas till just Rom. En koloss som till exempel domstolshuset (Palazzo della Giustizia), vars imponerande skönhet man sällan läser om, kunde faktiskt lika gärna ha stått i Bryssel eller Berlin.
Det är överhuvudtaget rätt anmärkningsvärt vilken liten roll Rom spelat i den europeiska byggnationen under 1800-talet. Den var på nästan samtliga övriga håll i Europa oerhört utbredd, men influenserna från Rom lyser med sin frånvaro. Kanske beror detta på att Rom redan hade god hand om sina egna arkitektoniska mästerverk som stått i årtusenden, medan andra europeiska städer nu behövde skapa sina egna Vem tittade man på för inspiration? Rom såklart. Alla vägar leder till Rom, som det brukar heta.
Bild: På plats i Rom är det inte svårt att förstå varför hela Europa sett hitåt för arkitektonisk inspiration
Roms arkitektur i dag
Inte heller i dag byggs särskilt mycket i Rom. Visst har staden expanderat – och det i hyfsat betydande grad – men den byggnationen har varit förpassad till stadens yttre områden, medan centrumkärnan har förblivit relativt orörd.
Ett av de främsta undantagen är det omdiskuterade Victor Emanuel-monumentet vid Piazza Venezia, som många kritiserat på grund av dess överdådiga utseende som man menar inte går hand i hand med den ursprungliga arkitekturen i området. En minst sagt betydande sten i skon var även att man till förmån för byggnationen av det nya monumentet, som är tillägnat Italiens första kung med samma namn, de facto rev ett antal medeltida- och renässansbyggnader. Det uppskattades inte av stora delar av befolkningen, och det har givit ytterligare vatten på kvarnen åt debatten om balansen mellan modernitet och historiskt bevarande. Dessutom finns den ännu mer moderna tågstationen Stazione Termini, som trots sin moderna look ändå kommer lättare undan än Victor Emanuel-monumentet tack vare att det faktiskt är en byggnad med en samhällsmässig funktion.
Nej, den som letar efter banbrytande modern arkitektur ska nog ställa in siktet på en annan destination än just Rom, men alla som vill förundras av årtusenden av välutvecklad arkitektur gör rätt i att genast bege sig mot Rom. Det är bara att följa en av alla vägar.
