Jordaniens magi på tre dagar

I maj 2024 fick vår kollega Anna privilegiet att under tre händelserika dagar upptäcka det bästa av Jordanien under en företagsresa tillsammans med sex andra kollegor från branschen. Vill du också upptäcka fantastiska Jordanien?

Äntligen är det dags!

Spänd och förväntansfull steg jag och mina resebyråkompisar ombord på Royal Jordanian-flyget som skulle ta oss till Amman, Jordaniens huvudstad. Vi hälsades välkomna med vackra leenden från kabinpersonalen, och till råga på allt hade vi turen att bli uppgraderade till business class. Här satt vi sju, och sen en annan passagerare som sov hela vägen. Flygvärdinnan som enbart höll till i business class hade inte haft något att göra om inte vi satt just där, och det var hon nog glad för att vi gjorde. Hon bjöd på vin, champagne, snacks, småprat och leenden. Personligen roade jag mig med att trycka på alla olika knappar jag kunde hitta så att stolen och fotstödet åkte upp och ner i olika vinklar, och såklart fick jag även en kudde och filt när det var dags att vila. Sen var det filmtajm och då fick jag ladda ner flygbolagets app med massor film och musik, och det var inte svårt att vaggas till sömns...

Men vänta nu – vad sa rösten i högtalaren, ska vi landa nu? Hur gick det till? Tänk att det inte ens tar fem timmar att flyga till Jordanien – till Gran Canaria tar det sex... Efter att vi landat runt elvatiden på kvällen tog vi plats i transferbussen och blev körda direkt till vårt hotell, där det var dags för en sen middag – kanske en enkel sandwich på sin höjd, trodde vi. Istället dukades det upp en stor traditionell middag med många smårätter som flög in på bordet på löpande band.

En dag av jordanska höjdpunkter – från Petra till Wadi Rum-öknen

Innan vi visste ordet av var nästa morgon här, och bussen väntade på att frakta sju vita solhungrande nordbor till den södra delen av landet. Vår engelsktalande guide mötte upp oss i receptionen och vår första dag i Jordanien tog sin början. Från Amman gick vägen direkt mot landets allra största sevärdhet, ruinstaden Petra.

På vägen fick vi massor av information om allt från landets religion, industri och militärtjänst till bröllopstraditioner, politik och musik – det var en lektion som hette duga, och så intressant det var att få lära sig mer om detta fascinerande land! Naturligtvis var vi ivriga att ställa massor av frågor till vår guide, och han var så tillmötesgående och svarade på frågor om allting – naturligtvis även dem som berörde kriget i grannländerna Israel och Palestina. Över 50% av Jordaniens befolkning kommer från eller härstammar från Palestina, så givetvis är frågan av stor vikt i hela landet. Trots den närliggande situationen märkte vi ingenting av kriget överhuvudtaget. Vi kände oss helt trygga under hela resan, och inte ens i huvudstaden Amman med sina fyra miljoner invånare märkte vi något som särskiljde sig från det vanliga vardagslivet.

Klippstaden mitt i öknen

Ungefär tre timmar, 235 kilometer, ett kaffestopp och en makalös mängd Jordanieninformation senare uppenbarar sig det allra mest fantastiska som jag personligt har haft stående på min önskelista i många år: Petra! Wauv, det kändes verkligen som att träda in i en dröm och komma in i en värld från en helt annan tid – det känns liksom nästan inte som att det är på riktigt. Tänk vad de kunde redan då, för 2 700 år sedan... Hur man bygger och hugger ut ett helt samhälle ur ett berg är svårt att ta in. Här behövdes det inga färdiga byggsatser, ritningar gjorda i smarta system eller verktyg som knappt behöver vidröras för att arbeta av sig själva. Ofattbart. Mäktigt. Storslaget.

Bild: Imponerad av Petra

Jag inser snabbt att jag även om jag läst på ordentligt inte riktigt tagit in hur stort området är. Det går nästan inte att uppleva allt på en dag; här finns olika byggnader och monument bevarade, allt från tempel, kungagravar, kolonner och vattenkanaler till badhus, stenlagda gator, offerplatser och en amfiteater. Kameran arbetade på högtryck och jag fick nästan nackspärr från allt uppåttittande. Svetten rann ordentligt tack vare de 34 graderna i skuggan, och flera flaskor vatten tömdes. Inne på området finns det beduintält där man kunde köpa vatten, läsk, snacks, godis och små souvenirer, och intill finns det toaletter.

Mitt i den röda ökensanden

Efter detta närmast overkliga besök fyllt av intryck gick turen vidare söderut, strax över elva mil, till öknen Wadi Rum. De första trettio minuterna i bussen var vi upprymda och adrenalinstinna av det vi precis hade bevittnat, och vi pratade och skrattade på. Snart blir det knäpptyst. Alla har somnat av bussens vaggande, och säkerligen har värmen och de många intrycken även spelat sin roll.

Till Wadi Rum ankom vi i slutet av eftermiddagen – och jisses, vilket ställe! En öken med höga sandberg, klippor och inte minst dromedarer så långt ögat kan nå. Jag förstår verkligen att filmer som Lawrence of Arabia, Indiana Jones, Star Wars och Aladdin har spelats in här. Vilket enastående vackert ställe – kan det verkligen vara på vår planet...? Wadi Rum-öknen, som ligger bara några kilometer från gränsen till Saudiarabien, är upptagen på UNESCO:s världsarvslista, och här visar landets karga ökenlandskap utan tvekan upp sin allra vackraste sida med röd sand och stjärnklara nätter.

Bild: Wadi Rums röda ökensand

Vi tar plats i våra fyrhjulsdrivna jeepar uppe på bänkarna på taket där det fläktar skönt, och snabbt har vi tagit oss vad som i alla fall känns som väldigt långt in i öknen. Vi stannar till och de som vill kan få klättra upp på ett av de höga sandstensbergen innan färden går vidare mot ytterligare en vacker klippformation som liknar den egyptiska Sfinxen. Hela tiden dyker det upp klippor i olika former, storlekar och färger. Det är magiskt. Innan vi kör den sista biten mot vårt camp ska vi självklart passa på att uppleva solnedgången. Jeepen stannar till alldeles intill en klippa där vi klättrar upp och sätter oss i väntan på den magiska stunden. Just magin kanske uteblir en smula på grund av de moln som bestämmer sig för att dyka upp, men å andra sidan – stillheten, lugnet, landskapet och känslan av att vara mitt i något som är så mycket större än oss själva är ju kanske mer magiskt än något annat...

En stjärnklar natt att minnas

När mörkret sänkt sig över öknen kommer vi fram till campet där vi ska tillbringa natten. Vi hade ingen aning om hur vårt boende skulle se ut, så vi var väldigt förväntansfulla när vår chaufför tog emot och välkomnade oss. På campet finns flera olika typer av boenden; vanliga tält, stugliknande tält och naturligtvis även de karaktäristiska glampingtälten som liknar en stor bubbla. Till min barnsliga glädje är det just ett sådant tält jag får bo i, där jag har både egen terrass och ett stort fönster med utsikt över den stjärnklara himlen. Efter en välbehövlig och efterlängtad dusch blev det dags för middag, och det i ett stort restaurangtält. Den bestod av en gigantisk buffé med massor av grönsaker, röror, olika grytor med både fisk, fågel, lamm och väldigt söta efterrätter. Mätta, belåtna och trötta kröp vi till kojs, och innan jag somnade tittade jag upp på stjärnorna för att försöka smälta några av dagens otroliga intryck.

Bild: Campet i Wadi Rum-öknen

Världens saltaste insjö

Ny dag – nya upplevelser! Innan vi knappt hunnit bli hungriga igen efter gårdagens middag är det dags för nästa mål mat, en enastående frukostbuffé, och när vi åter blivit mätta är det dags att åka vidare. Denna gång går turen mot Döda havet, och under de fyra timmarna på vägarna svarade guiden på fler av våra frågor, och han berättade dessutom mer om vardagslivet i Jordanien med exempel från hans egen familj.

Döda havet väntar!

Plötsligt ser vi Döda havet, och vi kör längsmed i kusten i minst en timme innan vi kommer fram till vårt hotell. Tanken på att det inte finns något levande i denna stora insjö – som det ju faktiskt är, namnet till trots – känns väldigt konstig. Ett dött hav med en salthalt på 33,7%, som samtidigt även är jordens lägsta punkt ovan ytan på cirka 422 meter under havsnivån...

Bild: Döda havets salta vatten

På hotellet bjuds vi på lunch och en härlig utsikt över havet. Plötsligt blir jag medveten om att det jag tittar på andra sidan havet är Västbanken. För en stund försjönk jag i den allvarliga verkligheten, där jag sitter här medan förutsättningarna på andra sidan havet ser helt annorlunda ut.

Efter lunch var det dags för den självklara höjdpunkten – ett dopp i Döda havet! Vi bytte om till badkläder och begav oss sedan ner till hotellets strand. Nu ska det badas! Vi blev försedda med handduk, badskor och instruktion om hur vi skulle gå tillväga för att genomföra badrutinen på bästa möjlig vis. Här bjuds man på ett 100% naturligt spa med inkluderad skrubb och stor risk för svidande hud. Naturligtvis plumsade jag i direkt, och genast provade jag olika sittställningar i vattnet. Jag satte mig som om jag satt i en skön fåtölj med händerna bakom huvudet och fötterna uppe på en pall – ja, jag satt i havet i samma ställning i flera minuter utan att sjunka en centimeter. Helt galet och riktigt häftigt!

Dödahavsrutinen

Dödahavsrutinen som fick lära oss ser ut som följer:

• Gå ner i vattnet och stanna där i tio minuter. Redan nu börjar huden bli alldeles mjuk och len.
• Gå sedan upp igen, kleta in dig i leran från stranden och låt torka i tio minuter (som en annan havsfågel...).
• Gå ner i vattnet igen och stanna tills leran lösts upp.
• Gå upp och duscha av dig det sista av leran.
• Nu till det mest riskfyllda momentet: Gnid in salt över hela eller delar av din kropp. Tips: Raka dig inte på flera dagar innan doppet...
• Återvänd till vattnet och känn din silkeslena (och potentiellt även aningen svidande...) hud!

Trots rödprickiga svidande ben så var det här en så underbar och njutbar upplevelse att jag gärna hade återvänt till Jordanien bara för det här. Ingen tvekan där!

Bild: Redo för en spabehandling utöver det vanliga!

Kvällens middag intogs ute på hotellets terras med ljuvlig utsikt över havet. Ljuset från städerna på Västbanken tändes och lös upp himlen, och återigen njöt vi av de jordanska traditionella rätterna tills vi stupade i säng mätta och trötta.

En sista heldag i Jordaniens pulserande huvudstad

Under vår sista dag i Jordanien hade det blivit dags att ta sig an den levande huvudstaden Amman. Efter frukost packade vi in oss i bussen och tog oss de cirka 40 minuternas bilväg till storstaden, och när vi klev ut på Ammans gator var det till en betydligt svalare temperatur – inte helt ovälkommet efter de senaste dagarnas hetta. Vårt första stopp för dagen blev Ammans välkända citadell som ligger på stadens högsta kulle. Liksom Rom är nämligen Amman också uppbyggt på sju närliggande kullar.

Utöver guidens berättande om stadens intressanta historia där både greker, romare och babylonier levt fick vi även se kvarlämningar från gamla tempel, en marmorstaty av Herkules, ett palats och många andra arkeologiska fynd. Citadellet är en skön fridfull plats, och med en 360-gradersvy över hela staden var utsikten magnifik.

I hjärtat av Amman

Efter citadellsbesöket var det hög tid att ta sig ner till centrum. Här möttes vi av ett betydligt högre tempo, med tjo och tjim och en vibrerande aktivitet. Vi stannade till vid den vackra gamla amfiteatern med plats för hela 6 000 åskådare. Jag har sett många amfiteatrar, men aldrig någon med en så brant åskådarläktare. Det är fullt möjligt att gå/klättra hela vägen upp och blicka ut över staden, men själv vände jag om efter fem–sex rader med hög puls... Istället gick jag ner till mitten och testade akustiken. Häftigt!

Bild: Ammans amfiteater på både långt och nära håll

Det går inte att besöka Amman utan ett besök på marknaden. Här möttes vi av starka dofter, vackra färger och säljare som försökte överrösta varandra – en synnerligen härlig upplevelse. Vi handlade både kryddor och frukt, och själv slog jag på stort och införskaffade bland annat en stor låda med färska dadlar. Två dinarer, motsvarande cirka 30 svenska kronor, fattigare men betydligt rikare på Mellanösterns ljuva smaker.

Bild: En värld av smaker att förlora sig i

Kvällen avslutades på en lokal restaurang i ett nytt modernt område i Amman, så under bara en dag hade vi färdats hela vägen genom historien och ända in i den absoluta nutiden. Amman växer ständigt, och är med sina fyra miljoner invånare en pulserande storstad.

På återseende, Jordanien!

Vår sista morgon i Jordanien gav oss gott om tid att avnjuta frukostbuffén på hotellet, och därefter tog vi plats i minibussen för att köra mot flygplatsen. Tre intensiva dagar med många intryck och upplevelser senare går vi ombord på Royal Jordanians flyg för att vända hemåt.

Tack för tre fantastiska dagar, och på återseende!